En man som ringde och berättade att de skulle spela in en kortfilm i området där jag arbetar. Att den skulle handla om föräldrar som bråkade + att det skulle vara en liten pojke med i filmen. Dock hade de stött på problem. Pojken kunde inte ställa upp längre och de var i en knivig sits. Han undrade om något av barnen på vår förskola kunde ställa upp.
Tyckte att det lät som en konstig sak att ringa till en förskola och undra detta, men jag hörde ändå med en av mina kollegor vad hon tyckte. Hon tyckte inte heller att det lät som en så bra idé så jag gav mannen ett nekande svar.
- Nej tyvärr vi kan inte ställa upp med något barn.
Tror ni att det slutade här? Neeeeeeeeeej. Samtalet pågick i 5min TILL då jag nekade och han TRUGADE.
M: Är det ersättning ni vill ha? (han började med att erbjuda mig 1500:-, vid slutet av samtalet var han uppe i 5000:-)
Jag: Nej det handlar inte om att vi vill ha ersättning.
M: Blir det svårt för er att transportera barnet? Vi kan komma och hämta honom hos er!
Jag: Nej det är inte det som är problemet.
M: Kan du inte fråga en av pojkarna om dem vill vara med?
Jag: Nej! Det måste gå genom föräldrarna i sådant fall. Jag kan inte direkt fråga barnen.
M: Men ingen behöver veta!
Jag: Men absolut måste ju föräldrarna veta.
M: Men det är bara ryggen på barnet som kommer synas. Ingen behöver få veta något.
Jag: Nej.
Samtalet slutade med att jag sa till honom att jag tyckte han började bli obehaglig och att jag inte ville vara oartig och lägga på luren i örat på honom. Att han fick ta ett NEJ.
M: Ok jag förstår. Såklart jag kan ta ett nej. Men blablablabla
Jag: Tack så mycket, hejdå. Klick.
Alltså, trodde han att det där skulle funka? Att jag skulle gå med på att gå bakom ryggen på några föräldrar och "låna ut" ett barn till dem? ........
Jag hoppas någonstans att detta var en busringning. Usch och fy!
No comments:
Post a Comment