Vurpa

Så i morse när jag vaknade var det någelunda fint väder här i Götet. Lite blåsigt, lite mulet men det regnade i alla fall inte. Bestämde mig för att ta en cykeltur. Måste ju börja träna nu inför tjejvättern som jag ska cykla om 3veckor! Här borde jag ha tänkt om, cykla kunde jag ha gjort en annan dag...

För några dagar sedan monterades även SPD-pedaler (som passar till cykelskor och "låser" fast skorna i pedalerna) på cykeln. Måste träna på att cykla med de nya skorna så att det inte blir en shock sedan.  

Precis när jag skulle starta min cykelrunda (tänkte satsa på ca 3mil idag!) började det regna lite smått. Här skulle jag verkligen ha bestämt mig för att avbryta min cykeltur, men jag hade ju redan på mig alla cykelgrejer etc så jag bestämde mig för att härda ut och cykla trots regn. Dumt beslut!

Efter ca. 5km känner jag hur min cykelsko lossnar från pedalen, konstigt! Tittar ner och märker hur fästet som ska sitta på skon har lossnat och nu sitter fast i pedalen, faaaaan! Aja, jag beslutar att cykla hem igen, kan ju inte cykla så. Bra beslut, men för sent...

När jag tagit mig hem och stannar för att stänga av Runkeeper appen på telefonen så lutar jag mig med vänster fot i marken, den högra är fortfarande låst i pedalen. En stark vindpust kommer från vänster och får mig att tappa balansen och tippar över. Eftersom jag fortfarande sitter fast med foten i pedalen ramlar jag hårt med höger sida ner i asfalten och får cykeln över mig.

Tur i oturen är att jag klarar mig relativt bra, lite skruppsår här och där och ett jack i armen men är inte så farligt mot vad det hade kunnat bli. Värker rejält i kroppen nu men går väl över om några dagar. Cykeln klarar sig också relativt bra. Dock blev jag ganska ledsen över sadeln som gick sönder. Men det är ju bara ett "skönhetsfel" så jag överlever.

Om jag i morse hade vaknat och inte haft någon lust alls att cykla skulle jag inte sitta här nu och ha så jefla ont, SKIT också!

Vad poängen med detta inlägg var? Att motion är faligt!? Äh, ge mig bara medlidande så blir jag lite nöjd.

Nu saknar jag Mark ännu mera. Ingen här för att ta hand om mig när jag är skadad. Snyft. Han mår bra förresten och kommer förhoppningsvis komma hem om kanske en vecka. Vi får se vad de säger när han ska på kontroll nu på måndag.

(Ps. Ska snart anmäla mig till en halvmara som är i London i slutet av oktober. Yay!)