Lite ylande på morgonen

Ser ut som en fullmåne. Den lös väldigt stark mot den mööörka natthimlen och jag kände mig nästan lite manad att yla mot den. Men jag lät bli, tog ett kort till bloggen istället!

Innan klockan ringde imorse så drömde jag att jag skulle gå upp tidigt. Så när klockan väl ringde kändes det så självklart att jag skulle gå upp. Vissa mornar är VÄLDIGT sega att ta sig upp kl. 5. Men idag var det relativt smärtfritt. Underlig känsla. Kanske var fullmånen som spökade...

Parkinson drabbar 1 av 100 över 65år, är det så många!? Låter som obskyrt mycket. Men tydligen är de hoppfulla om att i framtiden kunna hitta någon sorts bromsmedicin så jag kanske inte behöver oroa mig. Inte för att min värsta mardröm är att få parkinson men ändå! (inte spontana morgontankar, hörde om det på radion precis)