Thursday 4 July 2013

Hur hade det varit om männen ammade?

Många som känner mig vet att jag har haft problem med amningen sedan Freja föddes. Jag fick som råd innan hon föddes att jag skulle be om hjälp från barnmorskorna på BB så att jag skulle komma igång med amningen på rätt sätt. Jag frågade om hjälp, men eftersom jag kom i kontakt med minst 8olika barnmorskor på BB (eftersom de roterar på avdelningarna) fick jag 8olika råd om hur jag skulle göra. Detta bådade inte gott! Förvirring uppstod. Freja blev bl.a. kallad lat och att hon sög på tungan, men vad betydde det för oss? Vad skulle jag göra för att få amningen att fungera?

Kontaktade amningsmottagningen när jag kom hem från BB. Fick som svar där att de tyvärr inte kunde hjälpa mig eftersom de inte hade några resurser. De hade bara resurser att hjälpa ca 300 kvinnor per år.... Kvinnan jag pratade med bad även om ursäkt och sa ganska argt att "politikerna är män, så vad vet de om amning? Vad bryr de sig om att hjälpa kvinnor som har problem med amning?" Man blir uppmanad att amma för att det är bäst för barnet, men erbjuder ingen hjälp när det inte fungerar. Hur går det ihop?

Att amma är ju aldrig en dans på rosor men min dotter behagade inte att ta rätt grepp när hon skulle ammas så vi fick aldrig till det ordentligt. Det slutade med att jag endast kunde amma henne med amningsnappar (är vad det låter som, skydd som man sätter på brösten som blir som en napp typ).

Att amma med amningsnappar är inte optimalt. Värst för oss var att det dräller så mycket mjölk vid sidan om när barnen dricker genom dem, så det blir ju väldigt slabbigt med mjölk överallt. Dessutom tog det väldigt lång tid för henne att äta genom dem, hon kunde äta i en timme utan problem... Jag kunde heller inte amma henne utanför hemmet eftersom det då rann mjölk överallt + att hon vägrade att äta från napparna om hon blev buren. Blev ju ganska isolerat till slut! Inte så kul att bara kunna vara ute i 2h pass åt gången.

När Freja var cirka en månad gammal började hon ibland att vägra äta från bröstet. Hon skulle prompt ha flaska, speciellt då hon var trött och väldigt hungrig. Då fick jag ta fram bröstpumpen fort som tusan för att kunna ge henne mat. Bestämd liten dam! Detta skapade dock en stress hos mig för jag visste aldrig om hon skulle acceptera att äta från bröstet eller inte, jag hade stenkoll på klockan för jag bävade inför nästa gång hon skulle äta.

Efter 2,5månader blev hon inte ordentligt mätt på kvällarna på endast den mjölk jag hade så jag bestämde jag att börja komplettera med ersättning. Fungerade bra för oss då jag kunde ta med ersättning nu när vi skulle gå ut och ville vara ute i mer än två timmar. Dessutom slutade jag amma på dagen utan pumpade bara och gav på flaska. Varken jag eller Freja mådde bra av stressen som kom av att hon ibland matvägrade om mjölken inte kom på flaska!

Nu 4mån gammal har hennes aptit ökat, men inte min mjölkproduktion (ja jag har testat olika saker för att öka den men har inte fungerar). Detta har lett till att hon får mer och mer ersättning som komplement. Jag fortsatte dock att amma för att det var lättare på natten. Inte behöva gå upp gör att ordna en flaska! Men nu är hon även hungrigare på natten så jag ammar plus ger henne ersättning, så jag måste ju gå upp vilket fall. Så idag när jag satt och pumpade och hade en gnällig Freja bredvid mig bestämde jag mig att sluta amma helt. Mitt mål hade varit att hålla ut 6månader. Men vad är egentligen poängen? Nu räcker det! Hejdå pumpen, hoppas vi inte möts igen. Nu ska inte vardagen fyllas med planer för när/var/hur det ska pumpas mjölk, hur mycket (eller kanske ska skriva lite) mjölk jag lyckas pumpa ut denna gången - kommer Freja bli mätt? Känner en lättnad i själen.

Tänker tillbaka på vad kvinnan från amningsmottagningen sa om att resurserna halverats för att politikerna är män och de ser inte att kvinnor behöver hjälp med amning (jag förstår att det inte är så svart/vitt, men det ligger nog något i det hon sa!).

Om männen var de som ammade, hade detta då fått hända? Ja det kommer jag aldrig att få veta. Men kanske tåls att tänka på.

#vardagssexism ?

Man hinner fundera mycket när man sitter och pumpar mjölk minsann. Nu ska jag äta upp min ost&skinkpaj och sedan ta en långpromenad med Svea. Over and out.

No comments: