Jag skratta så jag höll på att kissa på mig. Låg i sängen och lyssnade på Morgonpasset på radion. Ligger liksom med huvudet vilande på höger sida, i vrån på mitt vänstra öga ser jag hur Dusk hoppar upp och sätter sig bredvid min kudde. Jag vänder huvudet för att prata med henne, tydligen så vände jag huvudet lite väl hastigt. Skrämde livet ur den lilla hårbollen. När jag vände huvudet så blev hon så rädd (eller kanske mer överraskad?) att hon studsar ung. 1meter rakt upp i luften, landar på kanten av madrassen och dunsar i golvet. Det såg precis ut som det gör i tecknad film! Efter hon dunsar i golvet hoppade hon upp och satte sig igen som om ingenting hade hänt "Om jag hoppar upp snabbt igen och sätter mig och låtsas som ingenting så märker nog ingen något". Men eftersom jag började skrika av skratt blev hon så sur att hon gick och tog ut sina aggressioner på Munchkin.
På tal om Munchkin, det glädje mig i morse när jag låg i sängen och kom på att jag älskade mina små hårbollar igen. De har varit så jobbigt i 2månader att jag inte orkade med dem längre. Känns hemskt att säga, men de löpte från jul till för en vecka sen, då vi fick NOG och kastrerade dem. Löpningen lärde jag mig att klara av, men när Munchkin började kissa överallt fick jag nog. Jag gick omkring hemma och var paranoid över vad Munchkin höll på med, så fort hon tassade runt någonstans satt jag på helspänn och undrade om hon kissade! Jag bröt t.o.m. ihop en dag och bara grät. Jag hade fått för mig att ingenting skulle hjälpa, hon skulle fortsätta att kissa även fast vi kastrerade henne. Hade nämligen läst på nätet att en vanlig orsak till att katter kissar inne är för att de inte trivs hemma. Men min söta make tröstade mig och sedan fixade han tid hos veterinär.
Nu! Nu är de så gulliga och söta och kissar ENDAST i lådan. Jag är så glad så glad!
No comments:
Post a Comment